Ekenäs

Bästa medlemmar och vänner i Ekenäs församling, 
på höstmötet den 24.11 blev nya medlemmar valda till församlingsrådet. I rådet sitter Solveig Holmborg, Virve Weckström, Malou Ilmoni, Eva Dahlström och prästerna Lars Karlsson och Harri Salmisto.

MÄNNISKOVIGNINGENS HANDLING och BARNHANDLING
Söndagen den 8.12 klockan 10.00 människovigningens handling  och 11.00 barnhandling

Söndagen den 5.1.2020 klockan 10.00 människovigningens handling och 11.00 barnhandling.

Adressen: Centralgatan 31, i Karis               
Barnträdgården Solgården Aurinkotarha
Ingång från gatan.
Varmt välkomna!
Vänlig hälsning,  Eva Dahlström




SYNDEN, MIKAELI OCH ADVENT

Det är kanske förmätet att ta upp frågan om synden så här inför julen, den passar bättre vilken annan tid på året som helst, kanske allra bäst i passionstiden före påsken och mikaelitiden på hösten när skörden bärgats. Det finns ändå en märklig koppling också till adventstiden, julens förberedelsetid. 

Fenomenet synd är ett centralt begrepp i kristendomen, och på nästan varje sida stöter vi på ordet i bibeln. Ändå är det få som idag ens vill ta ordet i sin mun, säkert därför att det använts av mäktiga män för att trycka ner människorna i skorna. Men även om vi inte använder ordet synd överhuvudtaget, så är ju nog alla syndens, skammens och skuldens yttringar och följder väl bekanta för var och en också i dag.

Vi kan säkert enas om att begreppet synd har att göra med vårt allra innersta och innefattar något som förleder oss på vägar bort från oss själv, från det vi innerst inne vill. Några anser att de värsta av dem – de så kallade sju dödssynderna – är så allvarliga, att de kan sonas först efter döden, i skärselden. Vi försöker slingra oss ur syndernas grepp med alla medel. Ett enkelt sätt är att helt och hållet förneka deras existens, ett annat att nog ta dem på allvar, men i puritansk iver hela tiden försöka hålla dem på armslängds avstånd, för att inte bli befläckad. I bästa fall tar vi tag i dem och bearbetar dem. 

Denna oavbrutna kamp och kedjan av nederlag gör att vi lätt tappar livsmodet. Att hela tiden vara på sin vakt tär på krafterna. Inget under att så många helt enkelt vill göra sig av med hela syndabegreppet.

Jag försöker här, utgående från tidebönerna i Kristensamfundets gudstjänst, skissa upp två sätt för människan att ta sig an synderna.

Mikaelitidens tidebön berättar om ärkeängeln, som hjältemodigt strider mot det onda. Med det klara medvetandets ljus och Ordets skarpa svärd visar han hur människan utan rädsla kan gå att möta människans motståndare, som vill fånga henne i syndens garn.

Adventsepisteln öppnar ett helt annat själslandskap.

Jag sjöng en gång i en kör som till Allhelgonadagen framförde J S Bachs motett Jesu meine Freude. I den ingår ett parti, där endast sopraner, altar och tenorer sjunger, basarna är stilla, så jag fick chansen att lyssna noga till ordalydelsen. Avsnittet är som en vaggvisa, den klingar skirt, drömlikt, som om en mor vaggade sitt barn till sömns. Orden Gute Nacht återkommer ofta. Stämningen påminner om advent.
Vem är det som här vaggas till sömns? Vem ligger i vår famn? Texten överraskar: Gute Nacht, ihr Sünden. Sångaren önskar alltså sina synder god natt, sov gott!
Våra synder är ju födda av oss, de verkar i världen, de är våra ”barn” – om vi vill det eller inte. Vore det inte bättre att godkänna att de är våra i stället för att låta dem rymma iväg, springa in på grannens gård och ställa till förtret för andra? Kunde vi rent av börja sköta dem som våra egna barn? Med medlidande, värme, med hopp om helande?

Kristensamfundets adventsepistel talar om ett i teologisk mening revolutionärt fenomen: om Gud, som är stadd i utveckling. Men denna förvandling hos Gud har en hake: Han utvecklas bara om människan utvecklas. Strax därefter hör vi i episteln hur Gud i kärlek vill ta upp våra synder i sin egen själ, man kunde nästan säga sin moderliga famn, ur vilken sedan en ny värld skall gro. Så förvandlas de synder vi bejakat och bearbetat till de viktigaste byggstenarna i den nya världen, det nya Jerusalem. Utan människans medverkan som fullvärdig, myndig aktör i det stora skeendet stampar en hel värld på stället.

Dessa två exempel torde räcka för att visa på två extrema sätt att arbeta med sina synder:

Mikaels väg är människans strävan att modigt se sina synder i vitögat och gå till kamp mot dem med Ordets makt.
Adventsvägen är människans strävan att se sina synder som sina egna barn och sköta om dem i sin moderliga famn så att de förvandlas till byggstenar i en ny värld.

Vilka verktyg ger månne de övriga årstiderna i vårt arbete med synden?
Lars Karlsson

Kristensamfundet har fått en ny kyrksal i Karis

Tisdagen den 20 augusti flyttade Kristensamfundet in i nya utrymmen i Karis. Av många hjälpande händer byggdes kyrksalen. Arbetet fick samma dag en kultisk avslutning i närvaro av församlingsmedlemmar och präster. 

Församlingsarbetet i Västnyland påbörjades i slutet av 1980-talet i Karis. Efter det har arbetet fortsatt på olika håll i regionen. Man kan nu säga att man återvänt till rötterna. Människovigningens handling hölls den 24 augusti för första gången i den nya salen. 

Under hösten 2019 kommer Människovigningens handling att hållas följande datum: 
15 september
13 oktober
24 november
8 december
under jul- och nyårshelgenden 5 januari år 2020

 
Söndagshandling för barn den
13 oktober
8 december
5 januari 2020

Kontaktperson/Yhteyshenkilö 
Virve Weckström 
358 40 012 7174 
virve.weckstrom@gmail.co

Kontonummer till Kristensamfundet/Ekenäs församling: FI25 4170 0010 0462 88 

Blogginlägg från Ekenäs