Alltsedan de första åren har Kristensamfundet också haft verksamhet på svenska i Finland.
Den första prästen, Helmer Knutar, var tvåspråkig, och snart tog Britt Haglund över det svenska arbetet i Helsingfors. Sedan 1988 har Lars-Åke Karlsson skött sysslan och efter hans pensionering ligger ansvaret på Harri Salmisto.
Raseborg och Helsingfors är huvudorterna i dag.
Regelbundna nattvardssakrament – det vi kallar Människovigningens handling – hålls på svenska c varannan månad i Helsingfors och Raseborg. I Vasa firar vi också handlingen någon gång på svenska.
Studiegrupper och föredragsserier utgör en viktig del av vårt arbete, liksom religionsundervisningen i skolorna.
Under åren har vi firat många dop, begravningar och konfirmationer på svenska både i Helsingfors och Raseborg.
Vad har jag med dig att göra?
Diktaren Bertil Ekman studerade i Uppsala ungefär samtidigt som Dag Hammarskjöld och hans tankar kom att sätta djupa spår i Hammarskjölds själ.
Här är ett avsnitt (skrivet c 1917) ur Ekmans ”Strödda blad”:
När en människa får sin egen tro, då lyftes hon till sitt väsens förklaringsberg och får skåda sin Guds innersta mening med henne. Denna tro är sålunda alltid något som är speciellt hennes, som hon ej delar med andra. Det är därför som det är så svårt för en människa att hjälpa en annan till tro. Hennes tro, det är den glimt av Guds väsen, som hon skall ge ut åt andra och som hon och ingen annan kan uppenbara för världen.
Men tron har även en universell sida. Den, som förnummit Gud i sitt inre, skall även bli lyhörd för Guds närvaro i alla andra väsen, som han möter på sin väg, och kanske mest hos dem, han minst anade att finna något hos. Det djupast individuella är alltid det vidast universella. Guds-upplevelsen står alltid i förening med du-upplevelsen.
Nya trosmänniskor, det innebär sålunda ny tro, ett tillskott till den gamla. En äldre generation stirrar sig så lätt blind på sina trosuttryck, att den ej mäktar ana Gud bakom nya. Men är ej kriteriet på graden av livet i en gudstro just förmågan att känna igen de nya glimtarna från en evigt danande Gud?
Varför äro alla tider så fattiga på en Simeon, som kan välsignande betrakta den nya tidens Kristus-ande?